Trettonde december och luciadagen

Har ni lussevakat i natt då?

Lussevakan är en mycket äldre tradition än själva lucian.

Före 1753 hade vi en annan kalender och då var luciadagen årets längsta natt.
Man trodde att det var en farlig natt med övernaturliga makter och att djuren kunde tala.
Man vågade helt enkelt inte lägga sig!

När vi sedan fick vår nuvarande kalender och vintersolståndet flyttades fram till den 20 -22 dec så levde ändå föreställningen om den långa lucianatten kvar.

Dagens lucia har sit ursprung så sent som 1928 då det var en lucia som kröntes på Skansen.
Resten vet vi ju.

Nu håller luciatraditionen på att försvinna alltmer, men lite synd tycker jag det är.
Visst är det vackert och stämningsfullt med lucia, tärnor och stjärngossar som sjunger och sprider ljus i vintermörkret.
Vi behöver allt ljus vi kan få den här mörka tiden.

Människor har nog firat ljusets återkomst vid den här tidpunkten i tusentals år.
Människor som levde  med och i naturen än vad vi någonsin gör.
Då var det säkert väldigt stort och livsnödvändigt när solen började komma tillbaka.
Då, när det bara fanns eldar som enda ljus.
Men när vi står ute och tittar upp mot stjärnhimlen är det prick samma himmel som de människorna såg.
Tanken svindlar!
Tänk vad enormt mycket som har förändrats under denna himmel!
Det går nästan inte att förstå.

En mysig tradition vi hade när jag var liten var att vi satt framför TV:n och drack varm choklad och åt lussekatt och tittade på Luciamorgon.
Det fortsatte jag med länge. Mina barn har också fått vara med på det.
Men det slutade när jag började jobba hemma på gården, då lyssnade jag på radion istället när jag gick i mjölkgropen och mjölkade kossorna.
Numera blir det varken eller.
Det var många år sedan det var något mysigt lussefirande.
Måste ändra på det.
Nästa år!